Helt plötsligt stod jag där, med hakan nere vid knäna och livet blev bara så konstigt.
Hur en människa man sett upp till hela livet bara blev så liten, så obetydlig och så konstig..

- 

Jag hade en fantastisk helg nere på Östermalma. Jag har fått vänner för livet och jag har aldrig haft så roligt i främlingars sällskap någonsin.
Jag önskar att alla någon gång i livet får en sådan här möjlighet att bara göra det man tycker om och att sedan få skratta, le och träffa nya vänner är en oslagbar kombination.

Helgen som var jobbade jag lördag men sen efter jobbet drog jag mig ner till Sundsvall för att tillbringa knappt ett dygn med min lilla familj.
Och den energin jag kom hem med därifrån gör att jag klarar mig igenom det lilla helvete jag går igenom nu -  att sluta snusa var så mycket lättare förut när man inte hade det jobb man har.
Humöret tar all ork, fokuset ligger inte där det ska och jag önskar så att jag fick lägga mig ner och sova mig igenom det. 
jag ska fanimej klara detta.

-

annars händer inte mycket, livet rullar på. Snart är vi inne i februari månad och jag är säker på att dagarna kommer att rusa fram. 

planerna byggs på, drömmarna blir större och drömmen om ett annat hus är prioritet. 

jag hoppas innerligt att jag hittar huset med stort H.

idag blev min bästa vän socionom. 

min bästa vän är socionom.

fantastiskt bra!

2012 är över och 2013 har tagit över.
Tiden för att blogga har inte funnits då det har varit julfiranden, nyårsfirande, syster har varit hemma och så har våra vänner.

Så tiden framför datorn har varit knapp och mestadels har jag blängt in i en skärm när jag jobbat.

2012 var iallafall ett händelserikt år.
Jag blev bosatt i Gubbyn på heltid, jag fick titulera mig som sambo på "riktigt" och min fina kille och jag har verkligen mått bra.

Jag fick jobb på SJ och där fick jag träffa finafina människor i form av mina arbetskamrater.

-

det var mycket upp och nedgångar, kärleken till min familj och mina vänner blev otroligt mycket bättre, några vänner valde att lämna när det blev tufft, när de inte hade ord och nu i efterhand så känns det väldigt skönt att ha sett det.
-
Cancer blev ordet och sjukdomen som kom alldeles för nära, det som krävde många tårar, många ilskna ord och många sömnlösa nätter.
Men med det så insåg jag också vad stark vi är tillsammans och att kraft, ork och jävlaranamma är något som man tar sig långt på.
Under de allra mörkaste dagarna så hade jag förutom min familj också mina fina vänner som tog bilen hit på sena kvällen bara för att vara, för att trösta, krama och ge styrka.
De som ringde bara för att höra hur det var och de vackra personerna som var tillgängliga dygnets alla timmar när min kärlek inte var hemma för att gå igenom mörkret med mig. 

Nu i efterhand så känns livet bättre, vi är inte riktigt över kullen än så vi kan skrika hej.
Men just nu i detta ögonblick så ser det ljust ut, men man ska aldrig vara helt säker och sen så är det 5 år innan man blir friskförklarad...

-

2012 var också året då jag tillbringat mer tid än tidigare tillsammans med alla de fantastiska små stjärnor vi har runt omkring oss.
Leah, Lilly och Tyra föddes år 2012 och jag är den som tokbölat för varje mms jag fått på dessa nyfödda vackra änglarna.
Jag blev tant för första gången, jag blir varm i hjärtat varenda gång jag får ett kort där det står till tant Annie på.

Leah och Leo är fortfarande mina små energiknippen som jag inte får nog av, och oavsett hur mycket det skriks, gråts eller trilskas när jag får den stora äran att vara barnvakt åt dem så blir jag varm i hjärtat varenda gång de sitter i mitt knä och jag får chansen att kramas, varenda gång jag får höra Leo ropa på mig när han gjort illa sig och varenda gång jag får trösta så känner jag att jag håller det löfte jag gav honom när jag lovade att alltid trösta, alltid krama om honom och alltid finnas till.

"Mina" fina barn som jag avgudar gjorde 2012 till ett bra år, de föddes, deras fantastiska föräldrar låter oss (läs mig) umgås, kramas och skämma bort dem.
- 

Nu när 2013 är igång och rullar så börjar jag och A med att ta oss neröver sverige nästa helg för att jaga lite, han med min morbror och jag ska jaga på Öster Malma.

2013 började också med beskedet att min bästa vän flyttar härifrån.
Tårarna kommer antagligen inte ta slut förrän hon bosatt sig där nere och jag kommer till insikt på riktigt att hon inte finns en timme härifrån.
Men som tur är så har jag syster inte långt därifrån och så har vi våra fina ulricehamnsvänner så när man väl är där nere kan man passa på att besöka en hel del med människor.

Annars så är det mycket på gång här hemma, många nya ideér som ligger på lut och så kommer det såklart att komma nya människor även detta år som jag får turen att lära känna.
I maj så står en liten resa ner till huvudstaden på agendan för mig och min fina vän J, detta får hon i både födelsedagspresent och examenspresent av mig då jag tycker att vi behöver en skratthelg och för att hon stått bredvid under de lite tyngre perioderna i mitt liv.

-